September Square - Third Chapter "Walk With Me"
Previously on September Square:
Låten tar snabbt slut och ljudteknikern är den första att ta av sig hörlurarna. Han låter dom hänga runt sin nacke. Med en lätt spark i golvet skjuter han ut sig själv från mixerbordet och snurrar runt, "Well?"
"It's fantastic isn't it?" utbrister våran eminenta producent och ler brett. Vi förblir tysta. Han tittar lite oroligt upp på oss och försöker tolka våra likgiltiga miner. Leo öppnar munnen och med förväntansfull blick för både ljudteknikerna och producenten över sin uppmärksamhet till den blonde.
"It's great!" ler Leo och vi andra nickar medkännande.
Trots att jag haft mitt körkort i över ett år nu kan jag inte sluta älska att köra runt i min lilla bil. Det är så skönt att känna friheten. Jag behöver inte längre böna och be mamma om tjuss och inte heller stå och hacka tänderna vid en busshållplats i väntan på en buss som alltid är försenad. Nu kan jag bara rycka åt mig nycklarna och sticka. Jag älskar att köra. Bara köra omkring och känna friheten av att kunna svänga när jag vill. Välja vart jag vill åka. Jag kan ha radion på precis så hög volym jag själv vill ha och jag kan zappa fram och tillbaka mellan alla kanaler så mycket jag vill utan att någon gnäller. Jag kan hur falskt som helst sjunga med i alla låtar utan att någon kotte bryr sig, jag sitter ju ensam i min lilla bil. Jag vet att mamma klagar på mig och tjatar om att det är onödigt och oansvarligt att spendera massa pengar på att köra runt och prutta ut massa miljöfarlig bensin när man istället kan cykla eller gå. Men jag älskar det, okej inte att prutta bensin och slösa pengar, men att köra. Själv.
Jag slår på radion och sänker genast ljudet då den klassiska jazz låten som spelas skriker i mina kräsna pop öron. Jag stannar till vid ett stoppljus och blickar ut över gatan som löper fram bredvid mig. Solen steker och en kvinna i trettioårs åldern plockar upp ett par stora solglasögon ur sin handväska i skinn. En gammal tant sitter och vilar upp sig på en nerklottrad bänk. Hennes tunna gråa hår sticker ut under den beiga solhatten och dom svarta lackskorna blänker i solen.
Låten tar sitt slut och jag skruvar upp volymen något för att höra vad som kommer näst.
"Time for a classic for many young peoples out there."
Låten hinner knappt starta innan jag känner igen trumkompet och skruvar upp volymen till max. Dom ljuva stämmorna värmer mina öron även om jag hört låten oräkneliga gånger och kan den baklänges, i sömnen. Högt och tydligt sjunger jag med i raderna, "Don't need make up, to cover up." Mina fingrar trummar med i takten och hade det inte varit för att mina fötter tvunget måste hålla koll på pedalerna hade dom också ryckts med, "Baby you light up my world like nobody else." jag fortsätter sjunga med till låtens sista ton och radiorösten börjar prata igen.
"So, that was 'What Makes You Beautiful' with One Direction. Now time for another boyband called September Square who just revealed there first single ever called 'Walk With Me'. Here it is, enjoy."
Jag känner inte igen namnet och just bara för att höra hur dåliga dom är jämfört med One Direction låter jag låten pumpa i högtalarna. Vid en korsning svänger jag höger och tar mig in på dom lite större vägarna. Jag trycker ner gaspedalen och låtens intro löper in i den första versen.
'Starry sky, hands up high.
Let's let it go,
fantasies will never show,
make the truth let us know.'
Stämman är mjuk och tonsäker. Orden är fjätterlätta och smälter in i kompet. Mitt huvud följer nätt med i den lugna rytmen och jag skäms nästan av sitta där och lyssna utan att himla med ögonen och stänga av.
'Days have been passing by,
look at the clear blue sky.
Oh, and I wonder why,
why you just can't Walk with me.
The only thing I want is you,
walking with me.'
Instrumenten tonas ner och vers två börjar. Denna gången är det någon annan som står för solo sången för stämman är mörkare och klar. Orden är perfekt betonade och dom höga falsett tonerna faller naturligt in.
Refrängen igen och ett stick rycks in.
'Midnight passing by,
still a perfect sky.
Walk the ways,
endings of todays'
Ny röst, nya toner. Hans sätt att uttala orden får dom att vridas om och låta starkare. Accenten är annan och tonerna runda. Det höga sticket passar den varma stämman och meningen byggs upp in i refrängen som slår in.
Efter att låtens sista takter rullat förbi ringer tonerna fortfarande i huvudet. Lydigt följer jag vägskyltarnas order och sänker ner farten då vägen löper in mot centrum igen.
Jag stannar upp vid Starbucks och köper mig en chai-latte innan jag tar mig hemåt.
Pappmuggen värmer min hand när jag springer upp för trappan och rycker upp dörren. Hela lägenheten skriker 'nyinflyttad' och efter som jag inte har någonstans att ställa skorna slänger jag in dom i hörnet och tar mig in i köket. Jag sjunker ner i en av stolarna och smakar på latten. Jag plockar fram min laptop, som är en av dom få saker jag har koll på just nu, och låter den startas. Med en dubbelklickning trycker jag upp internet. Jag bävar mig lite för att skriva det, men tillslut slår jag in namnet och söker på 'September Square'.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En kommentar? Sitter här och funderar på om och vad det är som saknas...
Menmen, jag får väll fortsätta skriva och hoppas ni får upp tycket lita mer. Ingen kommentar gräns detta kapitel, men kommentera gärna ändå så jag får veta vad ni tycker. :)
Trackback