Jag vaknar av att solen smäller sina strålar mot dom breda fönsterna. Jag sträcker på mig och mina trötta muskler     gnäller på mig. Slappt fumlar jag åt mig min mobil. Med en snabb rörelse trycker jag upp Carries sms.

 

// Miss U too, can't we do something? xx //

 

Jag slänger en blick på klockan, 09.27. Inspelningarna börjar inte fören om tre timmar, cirka. Jag kollar noggrant på klockan en gång till innan jag trycker på den gröna luren och trycker mobilen mot örat.

 

"Hi Harry." 

"Are you ready?" 

"What?"

"Are you ready so, i can pick you up?"

"Still, what?"

"I thought we would do something today?" jag slänger av mig täcket och drar mig upp ur sängen.

"Really?" utbrister Carrie, "You're amazing."

 

Carrie smäller igen bildörren och sjunker ner i passagerarsätet. Hon sträcker sig över alla spakar och ger mig en enkel puss på kinden.

"So where are we going?" hon ler brett och trycker fast bältet.  

"Just somewhere." jag slänger en blick på henne. Hon har satt upp sitt långa hår i en låg hästsvans som hänger ner över hennes högra axel. Jag ler och för över blicken på vägen igen. Morgonen gnistrar och dagen är varm. Carrie börjar nynna på en låt och jag stämmer in. Bilen tar oss fram längs vägen medans solen lyser över starkt över London.

"Really, where is he?" jag tittar upp på alla i rummet som tycks hantera Harrys frånvaro på olika sätt.

Louis grymtar något ohörbart och lägger huvudet i sina öppna händer. Liam drar handen över sitt rakade hår och rycker nätt på axlarna. 

Sekunderna fortsätter att ticka och minut efter minut passerar. Utan något resultat ringer jag upp Harry, igen som nu är femtio minuter sen. Niall suckar när jag skakar på huvudet och får stoppa ner mobilen i fickan utan något svar.

"Fifty minutes." skruvar sig Niall och vår producent nickar misstroget, "I guess you'll have to start without him."

"No," ryter Louis och drämmer näven i bordet. Han reser sig hastigt upp ur stolen och den bruna luggen hänger för ögonen på honom. Han spänner sina muskler och gnäller en stund innan han sjunker ihop på stolen igen. Arg och kanske även besviken trycker han sitt ansikte i händerna, "How does he dare." med en kvick knyck på huvudet slängs luggen åt sidan, "He doesn't get it all." 

Han nära på viskar det sista och jag försöker analysera orden i mitt huvudet. Louis vet något som vi inte vet.

Jag petar till Harry sidan och hasar mig upp till sittande. 

"What time is it?"

Harry blinkar några gånger och drar upp sin telefon och sträcker över den till mig innan han sluter ögonen igen. Pågrund av ett folkfullt London hade vi tillslut hamnat hemma hos mig, eller hos mamma och pappa, med en halv kass komedi inne på mitt sovrum. 

"Harry you got about ten new messages and lots of missed calls."

Harry smäller ena handen mot sin panna och grymtar, "Oh no."

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Del10! Det gick ju utmärkt! 6+ kommentarer för nästa. :)