Jag känner mig hemsk, men jag kan inte låta bli. Mitt öra ligger tryckt mot dörren. Louis är arg, så han pratar högt och ljudet han för hörs tydligt ut. Harry säger inte så mycket, men det är väll inte så konstigt. Jag har aldrig hört Louis så här förut. Alla var irriterade av Harrys frånvaro från inspelningen igår, men Louis hade reagerat mest.

"Where were you?" Louis har lugnat ner sig en smula och orden är lite mindre.

"With Carrie." svarar Harry kvickt.

 

"Oh, I get it." fräser Louis sylvasst, "You left us behind so you could spend time with your new girlfriend." han himlar med ögonen och sätter armarna frustrerat i kors över bröstet. Han står lutad mot bordet och hans långa gestalt får mig att krympa där jag sitter ner tryckt i en stol.

Jag biter mig i läppen. Det är frustrerande att ha Louis ilska slängd över mig. Det har aldrig hänt för. Visst har vi blivit irriterade på varandra, som vilka vänner som helst, men det hade aldrig skapat ilska. Som nu.

"It happened once," ursäktar jag, "And it won't happen again. I'm sorry."

Louis tar ett djupt andetag och ser ut att tänka.

"Harry, you know there's three more of us in the band that has girlfriends," han trummar lätt med ena foten i golvet, "that we all wish we could spend more time whith."

Jag drar fingrarna genom mina lockar, "Never again. I'm so sorry."

"Good. Cause if it happens again I won't even concider if telling her." Louis släpper ner armarna och låter sina fötter trumma mot dörren. Bestämt trycker han ner handtaget och lämnar rummet. Jag slår ihop mina käkar och trycker mitt ansikte mot händerna. Ljudet av fötter knastrar mot golvet. Louis steg har avtystnat för länge sen och jag kikar upp. Zayn sticker in sitt huvud och ler försiktigt.

"Do you mind?" frågar han och jag skakar på huvudet.

Han sjunker ner på en stol bredvid mig. Han stöttar upp sig själv genom att sätta armbågarna mot låren och händerna mot kinderna. I brist på något vettigt att ta mig till lyssnar jag till hans tunga andetag.

"Just a tip." han harklar sig och sträcker på ryggen, "There's many roads out there. Be sure you pick the right once, cause sometimes when you find out you went wrong, there's no place to turn around." med en snabb klapp på min axel reser han sig upp. Några få steg mot dörren och så är även han borta. Jag suckar för mig själv och blåser ut den tunga luften efter ett djupt andetag. Det Zayn nyss sagt sätter tankarna på rullning. Dom rör till det i hjärnan och inombords skruvar jag mig. Jag kanske borde säga som det är? Sanningen varar ju längst.

Jag reser mig upp och skjuter undan stolen. Jag skakar på huvudet. Om sanningen varar längst är jag inte alls säker på, åtminstonde inte med det här.

 

Jag huttrar till av den svala vårkvällen och El gnuggar sin hand mot min rygg. VI står ute på balkongen i min villa med filtar runt axlarna och tittar ut över den stjärnklara kvällen.

"Not fun fighting with one of your own best friends?" hon tittar upp på mig och drar undan min lugg som trillat ner över ögonen.

"It sucks." jag suckar och tittar ner på den folktomma gatan. Gatulamporna kastar fläckar av ljus ut i mörkret. Vinden blåser tyst och allting är stilla.

"Can you ease your heart a little by telling me?" hon lägger sin hand på min som jag placerat på räcket och fångar upp min nerfällda blick.

"Well," drar jag mig. Jag skulle ju inte berätta, men det kryper i mig. Det har gått för långt, "Promise me that you wont tell anyone." jag drar ner min hand och fångar upp Els innan den trillar ner vid hennes sida.

"I'm not telling." svarar hon mjukt.

Jag bävar mig för berätta, men jag litar på El och öppnar munnen.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Även om en liten kommentar saknas så får ni ett nytt kapitel! Jag är snäll. 

Men jag vill inte ge mig än, 6+ kommentarer och ni för veta vad Louis berättar. ;)

 

Gott Nytt År till er allihopa! Hoppas erat 2012 varit toppen och att 2013 blir lika bra!