Jag sitter med mobilen i handen. Mina fingrar hänger i luften över pekskärmen. Ring, bara ring. Jag är nära på att trycka, igen, men Louis ord hänger i bakhuvudet. 

Jag tar ett djupt andetag, ställer för en stund Louis åt sidan och trycker på den gröna luren. Jag vill det här. 

Signalerna går fram och eftersom jag är ensam på mitt hotellrum sätter jag telefonen på högtalare. Tonerna rosslar över hela rummet. Efter vad som känns som en lång väntan svarar hon tillslut.

"Hi, it's Carrie." 

"Hi Car, it's me, Harry." 

Jag lägger mobilen i knät och lutar mig tillbaka.

"So, Carrie, what are you doing this weekend?" 

"Well, nothing, I guess. Why?" hennes röst är mjuk och jag undrar var hon befinner sig, just nu.

"Maybe we could do something?" 

Det blir tyst en stund.

"Wait, which date is it, this weekend?" inte svaret jag förväntat mig.

"It's the 13:th on Saturday." 

"Oh, then i can't. Sorry." hon svarar snabbt.

"Why? Something planned, or what?" jag hur klängigt det låter och suckar åt mig själv.

"Yes, dinner, some family friends. And Harry, don't you guys have a concert this weekend?" 

Jag trycker huvudet i handflatan. Hur kunde jag glömma? En irriterad suck ekar i rummet och jag nickar inför mig själv.

"Yes, we have." jag tänker en stund och fingrar på en av mina tatueringar, "Carrie, can't you follow?" 

"Harry, I told you. Dinner, friends. Busy." 

Jag drar på orden, "Is it important?"

"It's not only the dinner. I can't efford the trip, tickets and all the stuff."

"I pay. I pay everything." svarar jag kvickt. Pengar. 

"Harry, I can't. Sorry." 

Jag känner hur kroppen slappnar av, jag vill inte ge mig. Jag vill inte vara efterhängsen.

"Can you at least ask?" jag försöker inte låta allt för besviken, bara sädär lagom. 

"Okay, I call you back tomorrow." 

Carrie lägger på. Jag tittar på displayen och ser hennes namn försvinna. Jag kastar mig i sängen och skrynklar till bäddningen. Jag lutar mitt huvud mot ena av dunkuddarna och stirrar upp i taket. Det är vitt. Tomt. Ett tak, helt enkelt. Jag tänker febrilt. Vad gör jag egentligen? 

 

Ska det vara, så ska det vara fint. Jag målar ögonfransarna och breddar ut mitt leende framför spegeln. Jag är taggad. Lite nervös, men glad. 

Jag snurrar framför spegeln. Jag trodde aldrig mamma skulle låta mig. Inte pågrund av middagen. Dom vännerna träffade vi nästan varje helg. Utan för att det var Harry. Sedan hon öppnat dörren till mötes av mig och Harry utanför hade hon varit skeptisk. Hon fortsätter peppra mig med att han aldrig ens försökte få tillbaka mig som vän, att han var dåtid. Dum och känd. Lömsk.

Av något skäl fick jag tillslut. Kanske var det pappa som fick henna att gå med på det i sista stund. Kanske. Men just nu brydde jag mig inte. 

 

Jag blickar ut över området. Det är mycket folk och plötsligt känner jag mig ganska vilsen där jag står. "Call me when your there.", jag plockar upp mobilen och trycker fram Harrys nummer. Vant lutar jag luren mot örat och väntar på signalerna. Vad han ska göra har jag ingen aning om.

Jag står mitt i vimlet bland alla Directioners och fotografer och väntar på att killen alla dom tusen runt om mig ovetandes kunnat döda för att få ringa till ska svara. Jag är en i mängden och upptäcker mig själv att med att stå och små le. Här står jag, långt ifrån den enda med en mobil tryckt mot örat. Om dom bara visste vems namn som stod på displayen. Vem som skulle svara, snart. Jag hade inte brytt mig förut, inte tänkt på det på det sättet. Men lite stolt blir man allt, när Harry Styles glatt svarar på andra sidan linjen. 

 

Skrikande och förvånade fans vrålar i mina öron och ett tjugotal fotografer trycker frenetiskt av bild efter bild. Carrie hade kommit in backstage utan problem. Utan att någon märkt något och både smärtfritt ock effektivt hade hon stått på sin egen, undangömda plats backstage och se på när vi framträdde. 

"I guess this will be in the newspaper tomorrow." Zayn vänder sig mot mig. 

"It will be everywhere." 

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ni är grymma! Tack för alla fina kommentarer, ska vi testa med 5+ denna gången? :)