Imagine - Del16 "Seventeen"
Allting var ner dämpat. Dagarna fortsatte rulla. Jag hade skakats om för många gånger på för kort tid. Jag fick ledigt från skolan i två veckor. Jag var hemma. Rullade rastlöst runt i huset, men jag hade inget bättre för mig. Nu saknade jag det. Dom stunder jag vaknade mitt i natten extremt illamående och fick kravla mig upp i rullstolen och ta mig till toaletten. Då ville jag bort, nu vill jag bort ännu mer, bara ta mig tillbaka. Det kunde passera hela dagar utan att gjorde något överhuvud taget. Jag vaknade, steg upp och när kvällen kom gick jag och la mig igen. Ibland steg jag inte ens upp. Jag låg i sängen hela dagen och lät timmarna passera.
Zayn kom och tog med mig till Los Angeles. Han satt och höll om mig. Höll mig nära. Även om han haft jobb hela dagen låg han uppe hela natten så han kunde hålla mig nära.
Efter några dagar kom jag tillbaka till Sverige igen och timmarna fortsatte passera. Dagarna såg likadana ut, den enda skillnaden var vem som höll om mig. Jag var trött, trött på allt. Trött på att vara trött, trött på att gråta. Trött på att må dåligt. Trött på att låta ännu fler tomma dagar passera.
Zayn var i Sverige. Idag fyllde jag år, jag blev sjutton år gammal. Jag hade lovat mig själv att försöka. Le, torka tårarna och sträcka på mig. Jag hade lovat att jag skulle försöka vara glad idag, på min dag.
Jag hade vaknat alldeles för tidigt på morgonen med huvudvärk, bra början. Huvudvärken tycktes hålla i sig och på eftermiddagen när mormor anlände satt den kvar.
Vi hade samlats runt vardagsrums bordet. Koppar med kaffe, en tårta med texten "Grattis på Sjutton årsdagen Zarah" och några paket fyllde det runda trä bordet.
"Börja öppna nu!" mormor puttade paketen åt mitt håll. Zayn satt bredvid mig i soffan och höll mig i handen.
Jag plockade åt mig ett paket som visade sig vara från mormor och började försiktigt öppna det. I paketet låg en bok med rubriken "Tänk dig.".
"What does it mean?" frågade Zayn och tittade på mig.
"Imagine." jag tittade på bokens snirkliga rubrik, "tack så mycket mormor."
Pappa tittade på mig och nickade försiktigt.
Jag fortsatte öppna paketen. Det gick långsamt. Vanligtvis brukade jag slita loss papperet, men det orkade jag inte nu. I ett brev från farmor fick jag en femhundring och av mamma och pappa fick jag en väska och en vit tunika som var alldeles för fin. Sist kvar var Zayns present. Huvudvärken låg fortfarande och dunkade i bakhuvudet när jag plockade upp det lilla väl inslagna paketet. Jag började försiktigt öppna det. Drog av snöret, pillade av tejp bitarna och vek varsamt upp papperet, sida för sida. Inuti gömde sig en liten mörkblå ask. Jag höll den i handen och öppnade locket.
I asken låg ett halsband. I den tunna silverkedjan hängde ett hjärta inristat med orden "Life is a gift." Det var vackert. Det blänkte.
"Put it on." Zayn plockade upp det ur asken och hängde det runt min hals. Han tittade på mig, djupt in i ögonen.
Jag kände hur mitt hjärta började slå lite snabbare och jag märkte att huvudvärken försvunnit. Jag blev med ens lite varmare och kände hur ett leende fyllde mina läppar. Ett äkta leende. Ett leende jag inte känt på så länge spred sig över mitt ansikte. Jag kände mig plötsligt inte lika trött. Zayns ögon lös upp och han sträckte sig fram för att kyssa mig. Han var varm, jag med, äntligen.
Den dagen sov jag hela natten, och jag sov gott. Efter det blev allting bara ljusare. Dagarna fylldes mer och mer och blev bara lättare för varje timme. Visst låg det kvar där bak i tankarna. Men ju fler dagar som passerade desstu lättare var det acceptera sanningen.
Jag kom tillbaka till skolan. Trots att jag missat mycket flöt allt på som det skulle och skoldagarna kändes inte värre en dom brukade. Sommarlovet var bakom mig, och jag rullade fram i gymnasie korridorerna. Jag saknade Moa hon gick på en helt annan linje på andra sidan stan, men det var okej. Folket på skolan var schyssta och förvånansvärt lite människor rynkade på näsan när jag rullade förbi, jag hade fått nya kompisar.
Jag träffade Zayn så ofta jag kunde. Det var mindre nu. Han hade fullt upp med bandet och jag fullt upp med skolan. Vissa dagar önskade jag bara att jag kunde skruva fram tiden. Lämna skoltiden bakom mig och flytta, till L.A så jag slapp vara på andra sidan jorden, alldeles för långt ifrån, min Zayn.
Jag hade höstlov och var i Los Angeles. Jag rullade runt i Zayns hus medans han tände några ljus och ställde dom på köksbordet. Bordet var fin dukat och maten doftade gott. Zayn stannade upp och la artigt händerna bakom ryggen.
"Today, my love. We've been a couple for six months, so i want to celabrate this special day."
"Really? Already?" jag log.
Maten var god, men det var svårt att komma ihåg att äta. Zayn släppte inte mina ögon och jag vägrade släppa hans. Solen föll vackert över Los Angeles gator. Nu var det bra, tänka sig.
----
Alla era fina kommentarer gör mig verkligen glad, så nu får ni ännu ett kapitel! Hoppas ni uppskattar det.
3-4+ kommentarer för nästa? :)
Lisa
Mer mer mer, det är ju hur bra som helst!
Fanny
ååh vad braa :D
mermer :))
Melinda
men så jädra bra :D mera! mera! mera! <3
Trackback