Precis som alla andra lov tog även detta höstlovet. Jag åkte tillbaka till kalla Sverige. Vintern smög sig långsamt närmre och idag föll den första snön. 

Dagarna forsatte gå och alla skyltfönster fylldes snart med julsaker. 

Med Moa vid min sida rullade jag in i en av butikerna. Den var fylld med allt man kunde tänkas ge till någon till jul. Jag rullade förbi porslinstomtar och julgrans stjärnor. Jag lät blicken vandra över dom överfyllda hyllorna.

"Här finns ju ingenting." sa jag tyst.

Moa som stod och inspekterade en ful tomte i tyg tittade upp på mig och skakade på huvudet.

 

Det var julafton, den tjugofjärde december och utanför fönstret föll snön. Dagen var som den brukade vara. På morgonen som vi alldeles för länge och till middagen kom kusinerna. Vi åt, pratade och hade nu samlats runt granen. Den lös starkt av alldeles för många julgranskulor och höll nästan på att välta när små kusinerna kastade sig över sina julklappar.

Pappa plockade upp ett rött kuvert och stäckte över det till mig.

"Det här är nog till dig Zarah." 

Jag läste på framsidan, med snirkliga bokstäver stod det skrivet; "Happy Birthday, Zarah." Jag drog med fingrarna över den silverfärgade texten och försökte lista ut vem det kunde vara från. Farmor? Nä. Kanske mammas bror? 

Jag gav upp och slet upp kuveret. Inuti låg en bricka. Den var fastsatt i en rem och inplastad. Förvånat höll jag den framför mig. Jag snurrade runt på den och insåg inte vad det var förän jag läste texten som stod på; The Big Show.

Det var ett backstage pass. 

 

 

Vinter hade blivit vår och sommaren stod hög i luften. Jag träffade Zarah så ofta jag kunde, men varje gång vi var tvungna att gå tillbaka till vårat igen saknade jag henne. Dagarna utan henne var alltid lite längre. 

Det var sent på kvällen och jag låg vaken i sängen. Tankarna höll mig vaken. Det var inte många veckor kvar till The Big Show. Inte många veckor kvar till Zarah fyllde arton. 

Jag slöt ögonen och somnade.

 

Jag kände trycket. Hörde skriken. Hjärtat dunkade automatiskt lite snabbare, jag älskar det här. Rytmen ekade i öronen. Vi tog oss upp på scenen och skriken ökade med att vi satte mickarna mot våra läppar och började sjunga. Jag sträckte upp handen i luften och lyssnade till vågen av jubel. Jag tittade ut över havet av fans och det var inte utan att jag kom att tänka på konserten i Sverige och Zarah. Jag hade sett henne då, bland skriken utan en aning om att hon på en så kort stund skulle bli min. 

Idag fyllde hon arton och hennes plan hade blivit försenat. Hon skulle komma, hon var påväg. Jag sjöng mitt solo, gav det till publiken. 

 

När vi kom av scenen ekade alla ljud fortfarande i öronen. Jag drog snäckorna ur öronen och lät fingrarna dras genom håret när jag hörde en svag röst.

"Happy birthday to me." sjöng den och jag tittade upp.

En bit bort satt Zarah i sin rullstol med backstage passet runt halsen. Jag började sjunga, fyllde ut tonerna och gick mot henne.

"Happy birthday to you, my love." 

Jag kysste henne. Kände hennes trygga doft. Som jag saknat henne. 

"Im a grown-up now Zayn! Eighteen!" utbrast Zarah och skrattade. 

"That's why I want this day to be the best day of your life!" svarade jag och tittade in i hennes tindrande ögon.

Zarah log brett.

"Let's go!"

 

-----

Goa ni! 3-4+ kommentarer för nästa? :)