Imagine - Del23 "The 10:th of May"
Den 10:nde maj, idag. Nu.
Jag tittade mig själv i spegeln. Log brett och lämnade sedan rummet.
Hjärtat bankade och jag fick samla mig när pappa ledde mig fram längs gången. Alla var där. Deras blickar fälldes över på mig men jag såg bara Zayn. Ett leende fyllde hela honom och jag insåg hur fruktansvärt nervös jag var. Jag hade sett dagen framför mig och nu blev den sanning. Idag, nu. Just nu.
Zayn trädde ringen på mitt finger och prästen pratade. Men jag såg bara honom, Zayn, min Zayn. Så snabbt allting kunde gå, så bra allting kunde bli. Nu fattades bara en sak.
Zarah var så vacker. Jag lyfte upp henne ur rullstolen ohc höll henne i min famn när vi gick tillbaka längs gången. Zarah skrattade och alla reste sig upp. Hennes ögon tindrade och det slog mig att vi faktiskt var gifta. På riktigt. Det var ingen dröm. Det var sanning. Jag kunde glömma allt annat. Nu var nu. Vi var vi. Så fort Zarah slutat skolan skulle hon flytta hem, hem till mig.
Trappan, den stora breda trappan förvandlades till en rullstols anpassad ramp och Zarah rullade för första gången upp på ovanvåningen i huset som nu också var hennes.
5 år senare.
Zarah ställde fram några glas på bordet. Hon plockade fram dricka och jag såg att hon tänkte på något. Moa snurrade nyfiket ljusstaken i fönstret och Zarahs föräldrar stod bredvid varandra och tittade på. Killarma som precis kommit slet av sig skorna och trillade in i köket. Alla här.
Zarah öppnade en present och öppnade sedan kartongen som befann sig inuti.
"Zayn." sa hon plötsligt med den nya kaffebryggaren i famnen.
"My wish has become truth."
Jag tittade på henne och fick tänka en stund innan jag kom på vad hon menade.
"You mean you always wanted your own coffee-machine?" svarade jag och pekade på kaffebryggaren.
Hon skrattade lätt och skakade sedan på huvudet. Alla spetsade öron och väntade på vad hon skulle svara.
"Zayn," hon tog en paus. "In seven months, we will be able to call ourselves parents."
Skratten ekade i rummet och kramar slänged om vart annat. Bland alla armar drog jag Zarah till mig.
"Finally." jag kysste hennes läppar. Allting var perfekt nu.
----
Det var sista kapitlet! Förlåt om det känns lite hastigt, men jag är sjukt sugen på att börja på nästa fanfic nu! Hoppas ni tyckt om Imagine och att ni kommer läsa min nästa ff också?
Det här var min första fanfic någonsin och jag kan känna att jag ibland gått lite snabbt fram, men nästa ff har jag verkligen tänkt igenom och nu är jag verkligen taggad att börja skriva! Det ska bli riktigt kul och kanske fler hittar hit?
Tack till alla goa ni som läst och kommenterat, prologen till nästa ff kommer snart. ;)
Elin Lundgren
Du skriver verkligen sjukt bra!
Yööör friend ;)
Du, det är tur för dig att du börjat på en ny. Den här vart riktigt bra! :D
Alexsandra
Jag läste ut den här novellen idag, och jag älskade den. Jag började till och med gråta i slutet :')
Svar:
fanficsbymeaboutonedirection.blogg.se
Trackback