Nu satt hon på planet. Hon var på väg och snart fick jag se henne igen. Jag satt och tittade ut genom fönstret.

Jag skulle möta henne på flygplatsen, hon kom ju ensam. Hennes plan gick hem på söndag eftermiddag. Jag hade helgen på mig, vi hade helgen på oss. En liten helg att få lära känna varandra bättre, få svar på frågor vi frågat. En liten helg.

Timmarna gick långsamt men tillslut landade planet hon satt på och där kom hon.

Jag drog hennes väskor med mig till bilen. Hon rullade snällt efter. Hon var lika söt som innan, och hon log. Brett.

Jag ville kyssa henne. Men flygplatsen hade fyllts så jag lät bli, för hennes skull. Jag kanske var van vid media, men det var inte hon. Bilden från den första dejten var tillräckligt. Det här var bara en början och jag ville inte låsa in henne i något innan hon själv var säker.

Jag öppnade dörren och hon hoppade smidigt in. Jag tog med mig rullstolen till bakluckan och tryckte på den där knappen och la sedan in rullstolen i bagaget. Jag skyndade mig runt bilen och hoppade in i förarsätet.

Jag satte i nycklarna utan starta bilen. Ensamma, nästan iallafall. Några nyfikna drog sig diskret lite närmre.

Hon sträckte sig mot mig och kysste mig snabbt på läpparna. Allt gick så hastigt att hon råkade slå sin panna i min och hon rodnade.

Så vred jag om nyckeln och bilen lämnade flygplats parkeringen. Solen sken starkt över L.A. Zarah satt bredvid mig och blickade ut över den vältrafikerade vägen.

 

Helgen med Zarah rann sin väg alldeles för fort. Det hade hunnit bli lördag kväll och gatlyktor lyste försiktigt upp Los Angeles gator. Det var dags för att äta middag, sista middagen innan Zarah åkte hem till Sverige igen. Den här kvällen skulle bli något speciellt, vi skulle till en romantisk restaurang nära kusten med utsikt över vattnet. Efter det skulle vi till klipporna och bara sitta där, nära havet, för hon åkte ju snart. 

Hon rullade fram längs gatan och jag gick tätt bredvid. Dagarna som passerat hade varit för bra. Igår kväll hade Louis bjudit oss och killarna på middag och imorse visade jag henne runt i Hollywood. Allting vi gjort under helgen hade varit så obeskrivligt bra, vi hade haft så kul. Jag hade varit rädd för att allting gått för snabbt. Men så fel jag haft. Jag kände så mycket, nästan för mycket och helgen hade stärkt alla känslor. Nu visste jag saker jag redan borde vetat. Hon var 16 år och satt i rullstol efter en bilolycka när hon bara var 4 år gammal. Hon var ensambarn och bodde med sina föräldrar som alltid funnits där för henne.

Gatan blev trängre och Zarah rullade närmare kanten för att få plats. Bredvid susade då och då en bil förbi. Vinden blåste svalt och det var lagom varmt för en lördags kväll.

Plötsligt ekade skrikanded från biltuta i öronen. En arg bilist tryckte ilsket på tutan och Zarah ryckte till. Hon tappade för en sekund greppet om hjulen som snurrade ut mot vägen och tippade över kanten. Rullstolen föll över ut mot mot vägen. En stor bil kom just då alldeles för snabbt fram längs vägen. Rattföraren trampade hänsynslöst på gasen och höll nonchalant ena handen på ratten. Han såg inte, för just när Zarah föll mot marken kom hjulen på hans bil rakt mot henne.

Det var som om allt stannade upp. Jag hörde ett skrik och ljudet av människor som kom springandes från alla håll. Jag kände hur mina händer började skaka, vad hade hänt?

 

Kort kapitel, därför kommer det redan idag. Kommentera? 3+? :)