Solen sken och morgonen var tidig. Harry la sin hand på min axel.
"What's on you're mind Zayn?"
"Just tired."
"Up all night?" Harry skrattade lätt och lutade sig tillbaka. Utanför strök sig molnen runt solstrålarna och himlen var ljust blå.
"No. Just could'nt fall asleep for some reason." jag log och klappade Harry på axeln. Jag tittade ut genom fönstret, snart landade planet.

Sverige. Vi hade varit där mer än en gång förut och spelat in. Nu var det konsert. Det var en varm dag. Flygplatsen hade fyllts på folk som tryckte sig fram för att komma närmare. Jag gick bakom Louis och höll mina händer vid min egen kropp tills dom öppnade en dörr och vi kunde smita in med fansen tryckande i ryggen. Jag vände mig om och sträckte upp en hand i luften. Ett högre skrik bröt ut innan dörren stängdes bakom oss och dom många rösterna dämpades ner och långsamt försvann bakom oss när vi gick fram längs gången.
Vi kom ut på flygplatsens parkering där en stor bil stod och väntade. Vi hoppade in i bilen där alla fansens redan omplacerat sig och tryckte sig fram från alla håll och kanter. En tjej med mörkt hår la sin hand mot rutan när bilen startade. Niall som satt närmast fönstret la sin hand mot hennes på andra sidan rutan och log mot henne innan bilen körde sin väg. Några tjejer sprang desperat efter bilen och jag lyfte handen för att vinka till dom. Harry satte ihop sina händer och formade ett hjärta med sina fingrar. Tjejerna stannade och lyfte upp sina händer för att göra likadant. Bilen körde sin väg och avståndet mellan tjejerna och bilen blev större och större tills man bara kunde tyda att deras händer var höjde i luften som ett hjärta.
"How i wish i just could spend some time with every single one of them." Harry lutade sig tillbaka och tittade ut genom den tonade rutan där solen försökte trycka sig igenom.
Liam drog upp huvan på sin tröja över öronen och slöt ögonen. Det var en vacker dag.

Moa drog borsten genom håret och snurrade runt framför spegeln.
"Jag kan inte fatta att detta faktiskt händer! Zarah du är den finaste vännen i världen" hon snurrade ett varm på min rullstol och vi båda brast ut i skratt.
"Borsta mitt hår nu toker!" jag drog ut hårtotten och Moa började borsta mitt hår.
Tiden rann sin väg och nervösa och taggade satt vi i baksätena på pappas röda bil medan han la in min rullstol i bagaget. Han slog igen bakluckan och satte sig snart i förarsätet.
"Redo tjejer?" han startade bilen och rullade ut på vägen.
"Mera taggade än någonsin!" utbrast Moa och pappa skrattade åt vår udda dans hela vägen till globen.
Den 20 minuter långa resan till globen tycktes vara över på en halv sekund och Moa rullade fram mig över den gigantiska parkeringen. Pappa gick bredvid och snurrade otåligt bilnycklar runt sitt finger.
Inne i globen var det svalt trots att ingången var fyllt av människor i alla dess olika stil och skyltar viftandes i luften. Vi ställde oss i den långa kön som ringlade sig fram från alla håll och kanter. Den gick otroligt långsamt och tiden segade sig fram mer än någonsin. Moa satte sig ner i mitt knä.
"Du har iallafall en stol att sitta i."

Jag reste mig upp från den bekväma stolen och lämnade den stora speglen och bordet fullproppat med smink och hårprodukter bakom mig.
Louis la en varm hand på min rygg.
"Ready?"
"I was born ready!" jag puttade till honom lätt i sidan och vi började skratta båda två. En kort tjej med hästsvans och headset kom fram.
"Alright boys, let's go this way." alla fem följde efter henne fram till scenens baksida. Från olika håll kom några personer med ljudapparater och satte vant fast dom på oss. En man från ingenstans ropade plötsligt.
"Ten minutes left!" jag rättade som på rutin till kläderna och sträckte mig efter ett plastglas med vatten som stod på ett litet bord bredvid oss.
Videon med nedräkningen startades på den stora scenen och ett högljutt skrik ekade genom globens väggar.
"10, 9, 8,...3, 2, 1!"
Vi sprang upp på scenen. Flera tusentals fans skrek för full hals och hela stället fylldes med ljud. Musiken sattes igång och vi började sjunga.
På en upphöjd plattform inte så långt ifrån scenen satt en tjej i rullstol en till tjej jag antar var hennes kompis. En ordningsvakt stod vid uppgången till plattformen där fans förgäves försökte komma upp.

"Jag älskar det här!" skrek Moa och snurrade runt min rullstol ännu ett varv.
"Det är grymt!" jag log och rullade rullstolen närmare det låga staketet som omringade plattformen.
Tiden går snabbt när man har kul och tömdes lokalen motvilligt på folk.
Ordningsvakten öppnade grinden och Moa rullade ut mig på rampen som sakta sänkte sig ner. Ljudet ekade i öronen.
Trots att dom flesta redan lämnat var det trångt att ta sig fram med den klumpiga rullstolen. Vakten som stått med oss uppe på plattformen pekade mot en annan utgång nära scenen.
"Kom här, det är nog lättare att ta sig ut detta hållet."
Han öppnade en stor svart dörr med skylten "Endast Medverkande" och lyfte undan att mörkt skynke som hängde precis framför. Vi var backstage. Några människor med "Crew" jackor strök runt, pratandes i headset och med diverse papper och pärmar i famnen. Det var ganska mörkt och dom uppsatta lampor som stod utspridda gav bara ljus åt en liten fläck. Plötsligt kom någon springande och slog i rullstolens hjul.
"Oh, i'm sorry! What am i doing? I'm so sorry, i didn't meant to run inte to you're chair!" Zarah tittade upp och mötte två vackra, mörka ögon, det var Zayn.

 

Endast 3 kommentarer för nästa kapitel! ;)