Jag rullar förbi Louis villa och låter bilen stanna. Jag knäpper av bilbältet och är precis påväg att kliva ur bilen när en ung kvinna kilar ut ur dörröppningen och tar sig ner för de få trappstegen. Hennes armar är vältatuerade och hon har långt, kolsvart hår och lila lugg. Hennes gröna ögon är kantade av tjock eyeliner och sotig ögonskugga. Jag följer henne med blicken när hon lämnar Louis villa och tar sig ut på gatan. Hennes armar följer med i hennes avslappnade men kvicka steg. Den tunna gestalten krymper efter varje steg den tar sig fram långs den breda trottoaren och bort från huset den besökt. När det kolsvarta håret försvinner ur min vy från bilen kliver jag ur den. Jag står stilla en stund på gatan. Tittar på Louis stängda dörr innan jag sätter iväg längs gatan i samma riktning som kvinnan med tatueringarna gått. Jag ökar takten men låter avståndet bestå. Så omärkbart som möjligt tar jag mig fram över vägen när någon plötsligt ropar mitt namn. Jag stannar upp, biter mig i läppen och snurrar runt.

"Hi Lou." iklädd en t-shirt och ett par gråa mjukisbyxor står Louis bredvid min bil. I sin hand snurrar han mina bilnycklar.

"I think you forgot something." han viftar med nycklarna och den bittra tonen i hans röst får mig att vilja vända om. Med långsamma steg tar jag mig tillbaka och när jag kommit tillräckligt nära kastar Louis nycklarna och jag fångar dom med ena handen. Rädd för att fråga, fråga min bästa vän, säger jag det tillslut.

"Who was that? The girl." vi tittar på varandra. Louis har stoppat händerna i dom djupa fickorna och ser slapp ut där han står.

"It was a girl." orden är så patetiska att Louis själv skakar på huvudet, sedan säger han det, "It's out of your business Harry." orden svider i mina öron. Jag håller tillbaka tårarna som vill rinna och min underläpp skakar.

"I thought we were best friends Louis. I thought we told everything to eachother?" även om jag försöker hålla tillbaka är mina ord besvikna och vacklande. Jag stirrar på Louis och biter mig så hårt i läppen att det börjar blöda.

"I'm sorry." dom två orden ringar i mitt huvud när Louis vänder sig om. Lämnar gatan, bilen och mig bakom sig och går in i huset igen.

"Are you?" viskar jag efter honom. Besviken och ledsen hoppar jag in i bilen igen. Jag hade tänkt knacka på. Prata, kolla läget, vara social. Finnas där för min bästa vän. Nu sitter jag här med några få, svala utbytta ord och tårar som trycker.

Min fot trycker gaspedalen i botten och jag struntat i fart anvisningarna. Jag vill bort. Bort härifrån.

 

~

 Morgonen är seg. Kall och grå som våt cement och jag gnuggar mina tinningar. Mitt huvud värker och jag hasar mig upp ur sängen för att ta mig till det som väckt mig; knackningarna på ytterdörren. Jag vill åtgärda det som hände igår. Både då jag sa att Eleanor bara var en vän och då jag frös ute Harry. Smulor av den gamla Louis finns fortfarande kvar men av något skäl vägrar han krypa fram när jag är runt andra. Ensamma mornar kan han peta i mitt sinne och få mig att känna mig skyldig, men när jag behöver honom är hon borta. Frustrerad knyter jag handen och slår ut känslorna i den hårda väggen innan jag tar mig till dörren. Jag försöker skaka av mig allt och se hyffsat normal ut när jag låser upp dörren och låter den öppnas.

"Hello." i dörröppningen står Winter, "You ready?" hon granskar min klädsel, vilket innehar mjukisbyxorna och t-shirten från igår efter en bråkig natts sömn. Hon skrattar till.

"I don't know if you want to change clothes before we leave, or?"

 

Iklädd ett par mörka chinos och en vit, ren t-shirt går jag sida vid sida med Winter när hon drar upp ett ihopvikt fotografi och räcker över det till mig. Jag vecklar ut det. Bilden föreställer en ung kvinna. Hon han ljusbrunt, axellångt hår och en blommig klänning. Hennes kinder är varmt rosa och leendet brett.

"That's me, one year ago." jag tittar up på Winter och försöker ta in att personen bredvid mig och på bilden är samma. Tittar man länge och noga kan man tyda likheten vid dom smala kindbenen och dom bruna ögonen. Men hade jag inte fått facit förklarat hade jag aldrig kunnat gissa att det var hon.

Jag lämnar tillbaka bilden.

"You've changed." jag vet inte om det är något bra. Jag känner inte den Winter på bilden och egentligen inte heller den bredvid mig.

"Yes. Thank's to this." hon tittar på mig och blottar kolibri tatueringen. Jag försöker se bilden i henne samtidigt som jag försöker förstå vad hon menar med 'tack vare'.

Vi kommer fram till en tatueringsstudio och går in i den. Tatueringsstudion där Winter jobbar, där jag fick min kolibri tatuerad.

Inne i studion är det varmt och näst inpå kvavt. Starka lampor lyser över bord med fårgkoppar och nålar. En man i fyrtioårs åldern får en stor grip tatuerad på ryggen.

"C'mon." Winter rycker med mig in bakom ett skynke. Det är mörkare och svalare och ganska tomt. Jag tar in rummet när hon sjunker ner på en skrivbordsstol och tänder en liten lampa. Jag tar mig närmre och ser pappersarken och pennorna som ligger spridda över bordet. Winter plockar upp en penna och drar några linjer på ett blankt papper. Snart formar sig en liten fågel ur blyertsen.

"Wow." får jag ur mig när jag beskådar den färdiga fågeln som formats på mindre än tio minuter.

"That's how I got here. I got my job cause I could draw." Winter snurrar runt och tittar på mig.

"You're really good." konstaterar jag efter at ha smygtittat ännu en gång på den färdiga bilden.

"Thank's." Winter öppnar upp en låda under bordet och river ut några nya pennor och ark, "Wanna try?"

Jag rycker på axlarna, "I can't draw."

Winter skakar på huvudet, "I show you."

Jag beskådar min teckning som är menad att föreställa ett stort träd men mer liknar ett kluddrigt moln. Jag kikar på Winters kreation och upptäcker klockan som hänger bakom henne.

"This was really fun, but I have to leave." jag reser mig upp ur stolen, "Recording with the lads."

Winter släpper sin penna och beskådar sin bild innan hon reser sig upp.

"Can't I follow?" hon lägger huvudet på sned och tittar på mig i väntan på mitt svar.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Och där kom kap.8! Tack för alla fina kommentarer, jag visste att ni kunde! ;) 5+ för nästa.