Jag drar med mina fingrar längs det sträva tyget på soffan. Rummet doftar av avvaktande blickar. Jag sväljer, andas ett djupt andetag.

"What's going on Louis?" frågar Liam. Hans ord är trygga och välmenande men jag har egentligen ingen lust att svara.

"Nothing lads." brer jag över. Jag rätar upp mig, lägger upp min högra arm mot soffans armstöd och blåser min lugg åt sidan.

Det knackar på dörren och snart kliver en kvinna in. Hon ska intervjua oss inför en tidning och har en laptop i famnen.

"Let's start immediately." börjar hon, "Which plans do you guys have for the coming months?" killarna pratar på, rabböar upp några exempel och jag nickar med. Mitt leende är för brett för att vara sanningsenligt. Men jag fortsätter, le. Keep the image.

"I love your tattoos!" utbrister hon, "Can't you guys show me?"

Zayn sträcker fram sin 'Zap!' arm och kvinnan granskar den. Liam visar sina pilar och Niall rycker på sina axlar och förklarar att han inte har några. Harry slänger en blick på mig när han förklarar historian bakom skeppet som tatuerats på hans underarm. Kvinnan nickar och ler.

"And you Louis? Do you have any?" hon riktar sig mot mitt håll. Jag skruvar lite på mig.

"Ehm," harklar jag mig och just när jag tänkt visa nyckeln på min ankel tar Harry orden ur luften.

"Show her your new tattoo Lou." jag tittar på Harry, han tittar tillbaka. Killarna tittar undrande på mig och ser ut att grubbla över Harrys yttrande. 

"Show her Louis." upprepar han sig. Min tatuering ligger gömd bakom den långärmade skjortan och jag flackar med blicken mellan intervju kvinnan och Harry.

"I didn't know you had a new tattoo Louis." säger Niall frågande.

"Excactly Lou, c'mon show 'em." Harrys avvarande ord fräter i mina öron. Jag har gömt tatueringen väl, skymt den undan för att dra bort uppmärksamheten. Men Harry vet, av något skäl vet han. På någott vis har han sett.

"Louis." fortsätter Harry och hans blick tittar bestämt på mig. Jag klarar det inte längre.

"I'm sorry." jag reser mig hastigt upp ur soffan och lämnar rummet. Jag hör diskuterande röster inifrån det men fortsätter gå. Jag hör dörren öppnas och Nialls irländska accent ropa mitt namn. Jag ökar takten och lämnar byggnaden. Jag bara drar min kos. Sticker. 

 

Snart sitter jag nersjunken i en stol där hemma. Jag drar upp skjortärmen och låter min tatuering blottas i ljuset som strålar in genom fönstret. 

"What have you got yourself into Louis?" jag tittar på tatueringen, följer dess konturer med min blick. Jag grubblar över drömmen igår kväll. Ett rum, fem människor och jag. Jag har börjat få problem med att skilja drömmar från verklighet. Men det var en dröm, det måste det ha varit och den kallade på mig. Någonting vill dra mig någonstans. Jag vet inte vad, vet inte vart jag vet bara att något skruvar sig inom mig. 

"What's going on, what is really going on?" ifrågasätter jag mina egna tankar. Jag lutar mitt ansikte i mina händer och suckar.

 

Jag sträcker mig efter ett papper och en penna och börjar skriva ner mina känslor, snabbt och enkelt.

 

Hastigt viker jag ihop pappret och trycker in det bakom en rad böcker på en av dom övre hyllorna. Jag har inte ens tänkt att skicka det, jag skulle aldrig få för mig att ge det till honom. Men det känns skönt att ha mina tankar och min förlåtelse på papper, ett litet bevis på att gamla Lou finns där och att han är ledsen. Nya Louis kryper i kroppen på mig, ostoppbar. Jag vet att han måste, snart kommer det sväljande vågor över mig. Ett steg i sänder.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okey, okey. Hoppas ni inte tycker det går för segt, nu kommer det börja hända mer...

 

So, keep on with the comments! 4+ för nästa. :)