Jag ger tummen upp åt Zayns jacka och han ler brett. Han lämnar den stora "walk in closet"-en och lutar sig mot elementet där Liam redan står och värmer sig. Varför vet jag inte för utanför skiner solen och vi är ju inomhus. Niall har krypit upp i en av fåtöljerna bredvid och pillar på sin telefon. Tyst smiter jag upp ur soffan och in i den stora garderoben där Louis forfarande lullar runt. Han drar precis ner en randig, tight t-shirt över den vältränade magen, jag står i dörrkarmen och tittar på. Jag saknar Louis randiga tröjor. Han drar åt sig ett par hängslen och knäpper fast dom i byxorna innan han drar dom över axlarna. Med en lätt knyck slänger han luggen åt sidan. Han ställer sig framför den smala helkropps spegeln och reflekterar sig själv i ljuset. Ett osäkert leende rycker i hans mungipor. Han sätter armarna i kors och vilar händerna mot sina biceps, han rycker i hängslena och klickar flörtigt mot spegelbilden. Först ler han brett, sen sjunker mungiporna besviket ner i en ledsen min.

Louis drar ner hängslena och knäpper loss dom. Han drar den randiga t-shirten över huvudet och viker ihop den igen. Ett tag står han bara där, blottad för sina tatueringar och tittar på sig själv i spegeln. Plötsligt greppar han tag om sin högra handled han kramar om den, hårt. Hans fingrar klämmer runt den sköra handleden och när han släpper taget har huden lämnat kvar röda märken efter sig. Tyst står jag och tittar på när han tar på sig en ljusblå skjorta och knäpper den, knapp efter knapp. Jag tänker hans namn, vill säga det. Men jag är tyst så han hinner vända sig om och förvånat stå där och stirra på mig.

"Just wanted to check if you're done." hasplar jag ur mig.

"Well, I am." svarar Louis likgiltigt innan han passerar mig i dörröppningen och går mot dom andra.

Jag står kvar en kort stund, tänker och går sedan jag med.

 

 Inatt drömde jag igen. Drömmarna tar mig djupare för varje dag och innan jag blir galen måste jag hitta dom. Inte drömmarna, utan personerna i dom.

 

Jag vecklar ut papperslappen med adressen på, läser orden en gång till innan jag trycker ner lappen i fickan och går ut. Jag har gömt mig under mina solglasögon och min keps. Jacka och mjukisbyxor. Jag tar mig ut på gatan. Håller takten snabb och passerar två kvarter innan jag hastar mig över vägen och förbi parken. Efter grönskan och träden fortsätter jag rakt fram. Tvåhundra meter senare svänger jag höger för att undvika marknadsstånden och alla mäniskor. Mina skosulor dras över den hårda asfalten. Solen lyser stark och klart på den molnfria himlen. Vacker dag, ännu en gång.

Vid en korsning tar jag till vänstar in mot en liten gata. Jag tyder gatansnamn och nickar för mig själv, sen fortsätter jag ner längs den smala trottoaren. Jag passerar några slitna dörrar och skitiga källarfönster. Femtio steg senare stannar jag upp och mycket riktigt. Några trappsteg löper ner mot en kållarvåning och en bastant järndörr med ett långsmalt litet fönster finns nedanför. Fönstret är dammigt mellan skivorna men den tunna texten syns ändå; The Alliance Of The Birds.

Jag går ner för dom få trappstegen och står och stirrar blint in i den stora dörren innan jag slår min knutna hand i den tre gånger. Knackningarna vibrerar i metallen. Jag räknar tyst i huvudet efter dom passerande sekunderna, beredd att sticka, snabbt. Men någon öppnar. En tatuerad kvinna. Denna tatuerade kvinna jag sett mer en gång, i dröm och i verklighet.

"Hi." säger hon till min förvåning, sedan släpper hon in mig, "It's only me."

Jag granskar rummet. Det är tomt och jag känner nästan igen mig. Ett bord och några stolar, tatueringsplanscher och kolibris. Det enda som är tillagt är den slitna tatueringsstolen och det lilla bordet med gamla tatueringskoppar och en liten batteridriven bordslampa.

"Acctually, you're pretty annoying." hon spottar ner på golvet och tittar på mig med en sval blick, "I mean I don't know you, you don't know anything so you're not doing anything." hon rycker på sina tatuerade axlar.

Jag tittar dumt på henne och känner mig för en gångs skull liten och mesig.

"What's your name?" hon sjunker ner på en stol och nickar ner mig på en annan.

"Louis." svarar min stämma försiktigt och jag försöker desperat känna mig bekväm i den hårda stolen men hjärtat slår för snabbt i mig för att det ska lyckas.

"Winter." det var ett fint namn, så fridfullt och opassande på en kvinna med armarna nerklottrade med tatueringar och ett anspänt leende på sina läppar. Hon tillhör inte namnet, passar inte in med sitt kolsvarta hår och sin lila lugg. Hon passar inte in med piercingen i underläppen och töjningarna i öronen. Hon passar inte in med dom slitna jeansen och den trasiga mörkgrå skjorta som hänger slappt över hennes tunna överkropp. Hon passar in i sig själv, klär sig efter sitt utssende, men hennes namn. Hon är inte vinter, tyst och sval. Glittrande och harmonisk. Så är det bara.

"Awkward." flinar hon och jag tittar försiktigt upp. Hon trummar sina svartmålade naglar mot bordets yta och granskar mig. Under hennes skjortärm skymtar jag ett par starka vingar som följer en liten färgglad fågel vid hennes handled. Fågeln är nåstan likadan som min men stjärt fjädrarna är istället i turkost.

Kvinnan, eller Winter måste ha sett att jag tittat för hon drar upp ärmen och blottar tatueringen för ljuset.

"Show me yours." jag tittar på henne och hon spänner ivrigt blicken i mig innan jag försiktigt drar upp min arm och lägger den på bordet. Tatueringarna ligger sida vid sida och jag följer konturerna.

"That's cool, they are nearly the same." orädd drar hon min arm närmre för att titta på min fågel. För varje ord jag hör är Winter mjukare och jag slappnar av mer och mer i hennes närvaro. Jag samlar mig.

"I don't know what to do." min röst är långt ifrån lika självsäker som hennes, men hon tittar på mig.

"I'll help you." svarar hon enkelt med en lång nick och jag skymtar ett svagt leende på hennes läppar.

Hon ska hjälpa mig och jag behöver hjälp, men jag vet inte med vad.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-Hoppas ni uppskattar att det 'hopp hopp' hände något annat! Tack för alla grymma kommentarer, 5+ för nästa. :)