Flygplatsen är inte långt bort och snart kliver jag ut på den stora parkeringen. Jag rycker åt mig ett par solglasögon som ligger slängda i passagerarsätet som mask, mer hinner jag inte.

Jag små springer in till de stora ingångarna. Vinden rycker i mina kläder och mitt hår. Jag vet inte hur tusan jag ska hitta henne här. Flygplatsen är full på folk och jag vet inte ens när hon ska åka. Bara att det är idag.

Optimistiskt börjar jag skanna folket som strödda befinner sig här och var på flygplatsen. Jag fortsätter springa och letar efter det kolsvarta håret med den lila luggen. Folk tittar konstigt på mig, men förmodligen mest av det faktum att jag springer runt som en dåre med flämtande andetag och ett par sölglasögon tryckta högt på näsan, och inte för att jag är Harry Styles.

Efter några minuter börjar jag bli andfådd. Mina lockar klibbar i pannan, jag fortsätter springa. Försöker hitta varje vrå av den stora flygplatsen i hopp om att hitta den hårda profilen stå med sina tatuerade armar i kors, lutad mot en av väggarna med de hårt sminkade ögonen vandrandes över folket som passerar.

När det vibrerar i fickan stannar jag upp. Med andan i halsen hivar jag upp mobilen och när jag ser att det är El tryckar jag den mot örat.

"Harry where are you?" frågar hon. Jag slänger en blick på klockan och inser att jag snart sprungit runt på flygplatsen i tjugo minuter.

"At the airport." flåsar jag ur. Min blick fortsätter granska de som passerar.

"He's not there."

Jag biter mig i läppen, "I know."

"Then come back Harry." hennes ord är menade att vara trygga, men jag överskådar dom och att hon nästan tappat hoppet om att hitta honom den närmaste tiden.

"No. I'm looking for her." jag pressar bestämt ihop läpparna.

"You won't find her Harry, come back." Eleanor har förstått precis vad jag menat, "He will come back, soner or further. Maybe we should let him take his time, it's useless runing around at the airport." jag suckar när jag inser att El har rätt och tillslut sviker min optimism mig.

Jag tar ett djupt andetag innan jag säger till Eleanor att jag kommer. Mina fötter vill inte gå och för en minuts tid står dom bara på sin plats. Jag vill inte ge mig. Tänk om Winter sitter på någon plats jag inte letat? Tänk om hon finns här och vet vart Louis befinner sig. Jag får bita mig själv i läppen för att inte fälla en utmattad tår när jag börjar styra mina fötter mot utgången. Jag passerar gate efter gate. Jag tar mig förbi alla småbutiker och toaletter jag nyss passerat. Allting känns tungt och innerst inne hopplöst. Jag vet att att han kommer tillbaka, men hur? Och när?

Jag lunkar genom de långa raderna av ihopsatta stolar där väntande passagerar tålmodigt väntar på sitt plan. Jag tittar inte upp. Min blick är fälld i golvet när jag med motvilliga steg lämnarna raderna av sittplatser. När någon plötsligt ropar mitt namn.

Jag svänger run. Jag är inte vad vid rösten som ropar, men något säger mig att jag hört den förut.

"Harry!" hör jag ännu en gång. Min blick glider över alla människor ännu en gång utan att fastna på ett bekant ansikte. Rädd för att dra åt mig uppmärksamhet styr jag mot entrén igen. Men någon stoppar mig då en hand får tag om min jackärm och rycker nätt tag i den.

"I'm here." jag möter ett leende. Tjejen som fångat upp mig reser sig upp och hennes blonda hår trillar ner över axlarna. Hon bär ett bar ljusa jeans och en blommig blus i pastellfärger som dragits över med en långärmad kofta. Ansiktet är rent förutom ett tunt lager mascara. Min hjärna tänker febrilt. Jag vet vem det är. Men svaret trillar inte ur mig. För något är fel. Något fattas, något har lagts till. Något är inte som det brukar. Jag studerar henne en gång till. Snart börjar hon skratta. Små skrattgropar markerar hennes ansikte när ett stort leende brer ut på hennes ansikte.

"You don't recognise me, don't you?" ler hon.

Jag skakar lätt på huvudet. Min hjärna fortsätter reda ut de ihoptrasslade trådarna som håller mig borta från svaret.

"A clue." börjar hon, "Cold."

När allting tillslut faller på plats skakar jag på huvudet. I min hjärna hänger det inte ihop, men jag vet att jag är rätt. Jag vet att jag inte kopplat. Hennes leende vilar kvar på hennes läppar när skannar henne en sista gång. Jo. Det är hon. Hur? Ingen aning.

"Winter." får jag ur mig. Hon nickar tillbaka.

"Correct!" utbrister hon. Hennes ljusa hår trillar ner i ansiktet och hon drar undan det med en smal hand vars naglar är prydda med ljusrosa nagellack. Jag skakar på huvudet ännu en gång.

"What, how?" stammar jag.

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

There you go! Vad tycks? Vad kommer hända nu tro?

Ett till två kapitel kvar, 5+ för nästa. :)