Hotellet är stort och maffigt. Stilrent, klassiskt och allting ser ut att vara svindyrt. Jag drar väskorna efter mig när jag går längs gången och söker efter rätt dörr. Mitt är längst bort och jag öppnar lätt upp det. Så smidigt som möjligt stuvar jag in min väskor och låser bakom mig. Min mun faller på vid gavel när det ljusa rummet öppnar sig framför mig. Jag släpper allt ifrån mig och börjar granska det rum jag ska sova i de två kommande nätterna.

"Not bad, not bad at all." säger jag till mig själv.

Vid den bortre väggen löper en bred sängen och någon meter från fotänden är en stor platt TV fäst i väggen. Rummet är möblerat och dekorerat i mjuka pastellfärger. Jag trippar över till andra väggen och drar isär det glansiga gardinerna för att stirra ut mot en vacker vy med ståtliga byggnader. Vid kanten löper ett tunt streck av ett glittrande hav och solen tycks nyss bestämt sig för att det är dags att gå ner. De sena strålarna reflekteras i de massiva fönsterrutorna på alla stolta byggnader och får hela staden att glittra.

"London." viskar jag med ett brett leende på läpparna. Jag låter gardinerna vara dragna åt sidan när jag dansar över till badrummet. Det är stort och ljust. Jag sköljer av mig i det breda handfatet och och torkar av mig på en av dom vinröda handdukarna som bryter det lätta ljuset. Ett stort bubbel badkar står mitt emot mig och jag skrattar till innan jag yrar ut ur badrummet igen. Jag snurrar runt och kastar mig i den breda sängen. Kvickt sparkar jag av mig skorna och jag lägger mig till rätta. Jag hinner precis sluta ögonen innan någon knackar på dörren. Jag slänger benen över sängen och tassar fram till dörren. Jag låser upp och öppnar den på glänt.

"You ready?" Lou står på andra sidan. Jag slår mig själv för pannan.

"I forgot, sorry. Give me ten minutes. I'm coming to the restaurant." svarar jag.

"It's okay. Cassidy won't arrive in fifteen, so." Lou ler ömt.

"So Cassidy is coming?" frågar jag bittert.

"Yes, the boys decided to invite their girls. See you there." Lou går sin väg och jag stänger igen dörren. Jag hinner inte störa mig så mycket över att Cassidy kommer utan stormar in i badrummet för en snabb dusch. Kvickt efter öser jag fram till mina väskor och river ut deras innehåll. Snart hittar jag ett par ljusa jeans med låg midja och till dom ett vitt linne och en marinblå blus. Jag snurrar runt framför den långa badrumsspegeln. Dom röda naglarna är en skarp kontrast men det är inte så mycket att göra åt det. Jag drar med fingrarna genom mitt hår och slänger på luggen. Jag ler framför spegeln och tittar på min egen spegelbild. Jag slänger en blick på klockan och två sekunder senare är jag ute ur rummet.

 

Hotellets restaurang är stor och ganska välbefolkad. Vi har fått ett större, undanskymt bord och jag kollar lite rastlöst på menyn. Danielle, Eleanor och Perrie har nyss anlänt sida vid sida och sitter nu bredvid deras pojkvänner som stolt lagt armarna om sina flickvänner. Jag skruvar på mig och är nästan lite tacksam över att Cassidy inte kunde komma förän lite efter.

Lou kittlar Lux i sidan till den lilla flickans förtjusning och hon skrattar högt. Jag ler och tittar på när Lux med viftande armar ber sin mamma att fortsätta. Men snart byter min blick riktning när någon närmar sig vårat bord. Jag farar att det ska vara Cassidy men istället tittar jag upp i ett par gråblå ögon och Tove sjunker ner i den lediga stolen bredvid Lux som glatt kramar om sin nyanlända kusin. Det är svårt att tro att dom är släkt över huvudtaget. Lux med sitt yviga, blonda hår och sin överskottsenergi. Tove med sitt långa, raka bruna hår och sin blyga person. Hon ler försiktigt och jag undrar om den framåt person jag pratat med i hissen kommer smyga fram under middagen. Hur som helst är hon vacker där hon sitter och jag ler inombords över att hon äter med oss.

"Here I am!" men så bryts jag av i mitt tänkande och tvingas klistra på ett leende. Cassidy kommer stormande mot oss och sjunker snart ner på stolen bredvid mig. Hon ger mig en lätt puss på läpparna.

"Sorry, I hurried the best I could." säger hon oskyldigt medan hon hänger av jackan på sin stol.
Alla ler mot henne och jag plockar upp menyn och håller upp den för att fråga om vi snart ska beställa.

 

Det är skönt att få komma tillbaka till rummet igen och ensam kunna fundera över den onaturliga middag jag nyss ätit. Niall hade suttit där hela tiden, mitt emot, med ett låtsas leende på läpparna. Jag kan fortfarande inte förstå att han håller sig kvar. Det är så uppenbart att hon gör honom olycklig, ändå håller han sig fast som det viktigaste var att hon var bredvid honom. Och inte tycks veta, ingen förutom jag.

Jag drar blusen över huvudet och viker lite slarvigt ihop den innan den hamnar i sin väska igen. Det knackar på dörren och jag suckar lätt. När jag tar mig fram till den försöker jag på båsta sätt forma att jag visst klarar mig själv och snart öppnar jag upp dörren. Men inte för att möta Lou som jag trott, utan en försiktigt leende Niall.

"Hi, sorry if I disrupted you." jag ler och en knallande rodnad smäller upp på mina kinder när jag inser att jag bara står i jeans och linne.

"Can I come in?" trots mina knallröda kinder tittar Niall bara oskyldigt på mig som om ingenting.

"Mhm." får jag ur mig, "One second." jag springer min väg och river upp blusen igen innan jag kommer tillbaka och öppnar upp dörren. Niall kliver ostört in och kollar runt om sig.

"These rooms are really cool." ler han med en nickning. Jag står nervöst och tittar på och pillar på en av blusens knappar. Jag är så uppe i det faktum att Niall velat komma över att jag inte märker att knappen är påväg av. Snart trillar den ner till marken med ett lätt klickljud som Niall snappar upp. Han böjer sig ner för att plocka upp den. Den blonda luggen faller ner i hans ansikte och hans armmuskler rör sig under de uppdragna skjortärmarna.

"I think you dropped this." han sträcker fram den marinblå lilla knappen av plast och jag tar emot den. Han ler så att hela jag blir varm och för en kort sekund önskar jag att han aldrig ska vända sig om, utan stå där mitt emot mig med en dryg meters avstånd och le.

"I don't know what to do." säger han plötsligt. Han snurrar runt och börjar går runt i rummet.

"About what?" svarar jag försiktigt. Niall stannar upp.

"Cassidy." han ger ifrån sig en uppgiven suckning, "You're tho only one I can talk to, how sick it might sound."

Den blonda irländaren tittar sökande på mig med sina gröna ögon. Jag tar ett djupt andetag och försöker förstå om det är bra eller dåligt, att jag är den enda.

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Wow, ni är verkligen bäst! Era kommentarer är så fina och vad glad jag blev att så många av er gärna reklamerade min ff! Det betyder massor. Ska vi säga 5+ kommentarer för nästa? :)