Lou märker hur obehaget kryper i mig av alla människor som stirrar och hon sträcker över ett par solglasögon. Det är skönt att få gömma sig bakom dom och passera allas ansikten oskyldigt.

Det är kul att shoppa med Lou. Med solglasögon på slutar folk stirra och jag slappnar av. Vi skrattar och prövar alla möjliga och omöjliga kläder och skor. Två timmar och ett dussin kassar senare tittar Lou plötsligt oroligt på klockan.

"Oh, I nearly forgot the meeting at work." hon tar sig fram till trottoarenskant och börjar vilt vinka efter en taxi.
 Sedan tittar hon på mig.

"Right, you can't stay here." fumlar hon ur sig, "I'll call Niall." hon hinner precis förklara för honom var jag står innan en taxi kör in till sidan. Lou kramar snabbt om mig och förklarar i all hast att hon är tillbaka där hemma om en timme. Jag bara nickar och ler och när taxin kört sin väg står jag rastlöst och väntar på min egen privat taxi, Niall.

 

"Tove!" jag rycker till och vaknar upp ur mina tankar. Niall kommer gående längs gatan med ett brett leende på läpparna. En bred keps och ett par stora solglasögon gömmer hans ansikte men det bländande leendet och den irländska accénten avslöjar honom direkt. Jag ler försiktigt.

"The car is down the street." han pekar mot det håll han nyss kommit från och tillsammans börjar vi gå. Vinden fläktar lätt och blandas ihop med de värmande solstrålarna. Niall går snabbare än mig och jag får länga på stegen  för att inte trilla bak.

"You okay?" frågar han plötsligt, likt han fångat orden ur den tomma luften. Jag tittar lite förvånat upp på honom och han besvarar mig med nästan orolig blick.

"Yes, sure." svarar jag osäkert och Niall skakar lätt på huvudet.

"I just want you to know it wasn't your fault." varje ord är tydligt och jag nickar.

"I know, or I now I do." jag försöker låta säker på mina ord, vilket jag delvis är, "But I confuses me she did it, Em."

Jag rycker lätt på axlarna och vi närmar oss Nialls bil. Som från ingenstans smäller plötsligt en kamerablixt in i ögonen på mig. Bild efter bild knäpps av och Niall sveper in mig i sin jacka. Han river upp bildörren och föser in mig i förarsättet. Bakom stängda dörrar hör jag han ropa något ohörbart till papparazzin som fortsätter smälla av ännu ett antal bilder. När Niall kommer hoppar in i bilen hinner han knappt stänga dörren efter sig innan han vrider om nyckeln och lämnar vägkanten. Papparazzin springer med en bit och tycks ha fått en kompis. Niall tar en grov sväng runt krönet och jag hinner precis se fotograferna försvinnar ur backspegeln innan jag skjuts framåt och slungas in i bilens framdel. Bilen stannar abruppt och jag kvider till. Jag får min hand mot pannan där det rinner blod ur ett lättare sår. I några sekunder blir jag yr och huvudvärk börjar spränga i varje hörn av min skalle. Jag blinkar hårt och tittar upp och ut ur framrutan. Två unga tjejej står mitt på den smala vägen med sammanbitna läppar. Och när jag inser vilka dom är svider det inte bara i pannan, men i hjärtat. Det dunkar i mig och utanför måste det ha börjat blåsa kraftigare för de båda tjejerna blonda hår lyfter från deras axlar och flyger runt deras ansikten. Jag vänder över min blick mot Niall som krampaktigt håller om ratten. Han andas och tungt och stirrar chockartat på de två personer han varit 20 centimeter frpn att köra på.

I bakspegeln skymtar paparrazzi fotografernas gestalter igen och jag gnyr till.

 

Förardörren rycks upp och Cassidy skriker upp i mitt ansikte. Hon slår på mig med sina knutna nävar och skakar om mig. I ögonvrån ser jag hur Tove stirrar tomt in i Ems ögon.

"I knew you would cheat on me!" jag vet inte vad som gör mest ont. Slaget hon ger mig rätt över vänster kind eller orden hon säger. Den grova bromsen fick mig att bita mig själv i läppen och jag känner hur den svullnar upp mot min tunga. Jag biter ihop och sväljer när Cassidy mottar ännu ett slag mot mitt ansikte med sin nu öppna hand. Det svider till och jag gnyr till av smärta.

Plötsligt känner jag hur Tove tar tag om min axel och drar mig mot sig.

"Stop it!" skriker hon, men Cassidy sliter tillbaka mig som om jag vore ett köttstycke och hon rovdjuret. Efter ännu ett slag börjar mitt huvud snurra och jag känner mig ännu mer hjälplös. Jag hör hur bildörren på andra sidan slås igen och snart hör jag Toves röst ännu en gång. Genom min rödgråtna ögon ser jag hur Tove tar ett tag om Cassidys axlar och drar henne bakåt. I några ynka sekunder lämnar Cassidys händer min ömmande kropp för att måtta in ett slag som träffar Tove kindbenet och hon trillar bakåt.Jag skriker till och känner hur min syn börjar svika mig. Allting blir till ett grått moln och det sista jag hör är ljudet av sirenerna från en polisbil.

"Thank you." viskar jag innan allting blir svart.

 

~

 

En dag senare vaknar jag mörbultad upp på ett sjukhus. Bredvid mig reser sig en metallställning och dropp åker från den genomskinliga påsen i min kropp.

"Hi my love." mamma lägger sin hand om min hand och ler försiktigt.

"Where's Tove?" väser jag sluddrigt.

"Who?" mamma tittar förvånat på mig och kramar om min hand.

"London." väser jag och plötsligt slås mammas ansikts uttryck om. Jag tittar oroligt på henne.

"Where is she?" väser jag så starkt jag kan.

"Niall," mamma tittar försiktigt på mig, "She's at the psychologic section. She came with simplier bruces but inside she was more hurt than that." jag biter mig själv i läppen för att inte gråta.

"Where's Cassidy?" frågar jag bittert.

"She's there to." svarar mamma med försiktiga ord.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var det Nionde kapitlet som bar med sig mera kaos. Vad ska hända nu? 6+ kommentarer för nästa. :)