Tre dagar har passerat sedan hon kom, London. På något sätt har man börjat vänja sig, samtidigt som de små paketens texter sitter som inprintade i hjärnan och allting känns nytt och spänt. Det är skruvat.

Jag skickar iväg ett meddelande till Cassidy att jag kommer om tio minuter och ler för mig själv när jag möter hennes leende som strålar från bakgrunden på min mobil.

Det tar två minuter att dra på vårjackan, hitta bilnycklarna och noggrant låsa om mig innan jag kan hoppas in i bilen och kära iväg.

Jag sätter på radion och sänker ner ljudet till lagom nivå. Cassidy bor bara tio minuter bort och jag fingrar på ratten när jag saktas upp vid ett trafikljus. Hon har lovat mig att följa med på inspelningarna idag. Vi har haft mycket att göra och jag saknar henne.

Det förånar mig inte att mitt hjärta börjar slå lite snabbare när Cassidy kommer springande över gången till sitt hus. Hennes ljusa blus och uppknäppta jeansjacka fladdrar i vinden när hon på de höga klackarna tar sig över den korta sträckan till bilen. Hon öppnar upp bildörren och hoppar in. Jag lutar mig över till hennes sida och kysser hennes läppar. Jag stryker med handen över hennes rosiga kinder och ler brett.

"I've missed you so much." säger jag lågt innan jag kysser henne lätt på kinden och lutar mig tillbaka till min sida av bilen.

"I've missed you to." säger hon vänt när hon drar på sig bältet. Jag trycker ner gaspedalen och styr ut på vägen igen. Vi passerar höga byggnader och intryckta små butiker. Cassidy tittar ut genom fönsterrutan och det blir tyst. I bakgrunden hörs musik från radion.

"Niall?" från ingenstans vänder hon sig in mot mig.

"Yes, love." svarar jag mjukt och jag slänger en blick på henne innan jag måste koncentrera mig på vägen igen.

"I know this sounds wierd, but I can I have some money from you to spend with my girls when you are in L.A?" jag slänger en till blick mot henne och tittar sedan oskyldigt på vägen igen.

"Ofcourse. We will be gone for over a week and I want you to have fun, ofcourse." ler jag, "Everything for you, my princess."

"Thank you Niall!" Cassidy gastkramar om min arm och lutar sitt huvud mot min axel en stund. Jag ger henne en lätt puss på hjässan och hon skrattar till.

"I'm so glad I have you." viskar jag.

Vägen till studion känns så mycket kortare. Så mycket roligare och det är med stolthet jag öppnar upp dörren till det rum där alla andra redan anlänt med Cassidys hand i min.

 

 Jag sitter nersjunken i samma soffa som dom senaste dagarna. Det är skönt att sitta ensam. Ventilera utan någon annan med vetskapen att om jag känner mig ensam är det bara att tio enkla steg och öppna dörren till studion.

 

~

 

Jag drar på mig skorna och jackan. Lou har börjat släppa på tyglarna och låter mig gå en runda på stan ensam. Killarna från One Direction är i Los Angeles hela veckan och Lou har fått ledigt hela veckan.

Lux vinkar efter mig när jag tar mig ner för trappan och ut på gatan. Det är fint väder och jag svänger till höger in mot torget. Jag sveper över alla butiker med blicken och svänger snart in i en av dom.

Tio minuter senare kommer jag ut med två kassar. Några sedlar fattigare men ett par jeans och två toppar rikare. Med påsarna i handen köper jag en Chai Latté på starbucks. Jag placerar mig själv på en bänk utanför och tittar på alla som passerar. Jag dricker en klunk och fryser fast när en blondtjej med några vänner snubblar fram på andra sidan vägen. Cassidys hetsiga skratt hörs hela vägen. Hennes steg är fumliga och klumpiga precis som hennes vänners vars armar är belamrade med stora kassar. Jag tyder den stora loggan från Louis Vouitton på en av dom. Plötsligt stannar dom upp vid en Hollister butik och Cassidy börjar vifta med ett glittrande kreditkort i luften.

"Let's spend some more money girls, don't be afraid to waist!" tjuter hon innan alla trillar in i butiken. Jag biter mig hårt i läppen och håller på att bränna mig på tungan av den heta drycken när jag börjar klunka i mig. Det klumpar sig i magen och jag mår dåligt av att titta på. Det är uppanbart att genomsnälla Niall gett Cassidy hans kreditkort när dom är borta. Hans prinsessa. Snart stormar gänget ut igen och hjärtat stoppar i mig. Cassidy kastar sig i famnen på en kille som står utanför. Hans mörka hår trillar i ansiktet när han kysser henne.

Jag sväljer och vill storma över till andra sidan, men håller mig tillbaka. Något säger mig att jag borde låta bli och när jag kikar på klockan inser jag att jag gör bäst i att ta mig hem innan Lou blir tokig av oro. Hem?

 

Jag ser hur Niall får bita sig i läppen för att inte bryta ihop i antingen tårar eller ilska när tar tillbaka sitt nästan tömda kreditkort. Cassidy smörar på om hur ledsen hon är. Hon flingrar oskyldigt med ögonen och skyller ifrån sig på sina vänner, att dom tagit kortet ifrån henne när dom varit fulla. Niall står tyst. Jag upptäcker mig själv göra det jag önskar han gjorde för jag står och skakar på huvudet med ihopsatta läppar och sylvass blick.

"It's okay." de små orden sipprar plötsligt ur hans mun och min fäller på vid gavel. Cassidy kastar sig om honom. Det kryper i mig när Cassidy ger honom en puss på kinden för att sedan yra ut ur byggnaden.

När han sedan upptäcker mig försöker jag verka som om jag nyss kommit och trettio sekunder senare står vi i samma hiss ner till nedersta våningen. Vi står upptryckta vid varsin vägg och gör inte rättvisa till den rymliga hissen.

"Well done today." säger jag och jag är nästan förvånad över mig själv. Jag är inte den som börjar prata och särskilt inte nu.

"Thank you." Niall tycks lika förvånad som jag, men han svarar snällt. Jag ser på honom hur han fortfarande går igenom händelsen med Cassidy i huvudet.

"Was it good in L.A?" fortsätter jag, till min fortsatta förvåning.

"Yes, but it's better in London." svarar han snällt och jag fnissar till.

"No, I didn't meant it that way!" ett leende spricker upp på Nialls ansikte, "Sorry."

Jag är precis påväg att säga att det är lugnt när hissen kränger till och stannar. Jag tittar förvånat runt omkring mig och Niall börjar trycka på knapparna. Hissen fortsätter stå blickstilla och Niall ringer efter hjälp på en av de runda knapparna.

"They'll be here in thirty." säger han lågt innan han sjunkar ner vid motsatt hörn från mig. Han suckar och drar fingrarna genom håret.

"Were you about to say something?" jag andas lättad ut av att få slippa bryta tystnaden ännu en gång och jag nickar.

"I was about to say it's okay, London is just my nickname by the way."

"Really?" Niall tittar upp på mig, "How come?" han ler, vilket får mig att le också. Han tycks för tillfället ha glömt bort Cassidy. Om det är jag eller den krängande hissen vet jag inte, men jag nöjer mig med att han är på bra humör.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------