September Square - First Chapter "That Host"

 

Programledaren drar fingrarna genom sitt mörka hår och rätar till sin mörkblå kavaj när kameramannen börjar räkna ner från tio. I takt med att kameramannen kommit ner till noll klistrar programledaren på ett fejkat leende och tittar in i den glatta kameralinsen.

"Hello!" tjuter han, "You are watching Celeb'For'Teen and i'm Mike, your extraordinarry host!" med dom orden vänder han sig mot oss.
"Today we have the honor to have some very special guests." han tar en konst paus och slänger en blick åt kameran, "Todays guests are the great boys from September Square!" han ler ännu bredare och publiken som på något sätt lyckats hitta hit applåderar högt. Han brer på med orden och börjar prata med stora konsonanter.
Han har ett kantigt ansikte. Fyrtioårs åldern, pumpad, bortskämd. Förmodligen gift, med tanke på ringen på hans finger, säkert otrogen med någon mycket yngre fjolla. Tror han är svinrik och kung men är bara en man med medelmåtta inkomst.
Han har onaturligt mörkblå ögon. Linser, han är säkert grovt närsynt men skäms över sina glasögon och får alla att tro att han ser perfekt med färgade linser intryckta i skallen var och varannan dag.
Jag trycker upp mina stora glasögon längre upp på näsan och försöker lyssna.
"So, what do you think Leo?" programledaren vänder sig mot mig och Jake sträcker över en av mickarna. Den är sådär lagom svettig och jag fingrar på den i ett försök att förstå vad jag ska svara på. Jag tänker gång på gång men får inse att jag helt och hållet kopplat bort frågan och svarar sedan dumt;
"Sorry, I didn't hear your question?"
Programledaren flinar till innan han upprepar sig.
"How is it to be on tour?"
"It's great! I mean we are so good friends and the fans are awesome and we get to see so many cool places, so." jag försöker låta som om jag aldrig hört frågan förut. Som om den är helt ny, men det är den inte. Faktum är att det är en av dom allra mest uppkommande frågorna.

"How is it to be compared to One Direction?" där kom den. Frågan vi får höra oftast av alla.

Louis öppnar upp locket på laptopen och tar en klunk av det nya kaffet och ställer ner koppen på bordet. Men lite för hastigt, för några droppar skvalpar över kanten och ger tydliga mörka fläckar på det vit lackade bordet. Irriterat reser han sig upp efter något att torka upp med.
Jag sjunker ner i en av dom bekväma stolarna. Rummet är ljust och luftigt. Dom stora fönstren hytter ut mot Londons gator och öppnar upp åt solstrålarna.
Louis kommer tillbaka med en bit hushållspapper och torkar hastigt upp det han spillt. När han är klar låter han det ihopskrynklade pappret ligga kvar på bordet och börjar istället knappra på tangentbordet på laptopen.
Niall sitter bredvid mig med blicken ner i telefonen, förmodligen ett sms till sin mamma om tandställningen, skulle inte förvåna mig, och på hans andra sida sitter Liam.
Niall tycks vara klar och stoppar ner telefonen i fickan. Han tittar upp över rummet.
"Where's Zayn?" frågar han och tittar frågande på Liam som rycker lätt på axlarna.

Som ett svar på tal entrar Zayn rummet bara sekunderna efter. Han ser sådär perfekt ut som bara han kan. Även om hans hår är ruffsigt och hans ögon är trötta.

Han sjunker ner vid min lediga sida och lägger en hand på min axel som hälsning.

"Hello Zayn." får Louis ur sig bakom skärmen.

"Hello bro." svarar Zayn broderligt och sätter sig till rätta. Han börjar trumma med fingrarna på den glatta bordsytan och det blir tyst igen.

 

Efter inte alldeles för lång väntan trillar Savan in i rummet. Han placerar sig själv på en av kortsidorna och slänger en hög med papper på bordet. Louis släpper äntligen datorn ifrån sig och viker ner locket. Alla tittar upp. Savans mörka hår är extra kortklippt just nu och gör hans runda ansikte ännu rundare. 

"Well boys." börjar han och skickar ut var sitt papper till var och en av oss, "So, this is a new song. It's just a plain ideá so far. But i thought you could have a look at it." 

Jag skummar över pappret framför mig och Savan har rätt, det är verkligen en enkel ide. Jag slänger en snabb blick på resten av killarna som även dom med trötta ögon läser det lilla som finna att läsa.

Trots att vi älskar det vi gör behöver vi en paus. Ett behov som är minst sagt kommen i en opassande tid.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 1 av denna nya fanfic! Jag hoppas ni tycker den verkar bra och att ni kommer följa den. Jag är väldigt taggad att komma igång!

 

Eftersom det är en ff så säger jag 2+ kommentarer till nästa. :)

Meeer!

Mmeerrrr

Mmeerrrr

Den börjar bra i alla fall ^.^
meer! x