Jag klämmer dom korta hårstråna mellan mina finger toppar och rycker rastlöst i dom. 

"Well, hello there Jake!" utbrister jag åt min egen spegelbild. Patetiskt. Bara att vänja sig. 

Jag drar handen över min tunn håriga hjässa. Mobilen vibrerar och jag drar upp den ur fickan på dom slappa jeansen. Alarmklockan skriker åt mig att taxin står utanför och väntar.

Jag hinner knappt stoppa ner mobilen i fickan igen och slänga en sista kvick blick på min nya frisyr i spegeln innan det knackar på dörren och Leo står otåligt utanför och väntar.

 

"Really Jake?" alla i bilen, förutom chaffören, tittar frågande på mig. 

Jag slänger en blick på Andrios armbands klocka, 09.17.

"It's just two minutes!" utbrister jag bort skyllande och drar handen genom min nya lugg, som fortfarande knappt finns kvar.

"Unused?" frågar Andrio och flinar.

Jag nickar till svar och lutar mig tillbaka. Gatorna susar förbi utanför. Taxin, bilen, eller vad man ska kalla det för är rymlig och bekväm. Dom mörka lädersätena är lika dova i färgen som dom tonade rutorna. Resten av bilens inredning är gräddvit och jag försöker förstå mig på den lite udda färgkombinationen.

"Excited?" den mörka stämman låter okänd och det tar ett tag för våra trög tänkta hjärnor att inse att den som yttrat sig var chaffören.

"Oh, sorry?" får jag ur mig och allas blickar riktas mot mannen vid ratten. 

"Isn't it today you will reveal your new single?" han höjer sin blick och tittar bak på oss genom dem lilla spegeln i taket.

"No, not yet. It will come out this friday," svarar Andrio, "but we will hear the completed version for the first time, today." 

Chaffören nickar vänligt med ett leende i spegeln och låter sedan blicken glida över till vägen igen.

 

 Det märks att ljudteknikern redan skakat om fyra händer för när han griper tag om min utsträckta är hans kraftiga hand varm och något svettig. Men hans leende är brett och vänligt anvisar han oss till några stolar kring ett litet bord där producenten redan slagit sig ner.

"Hello boys!" utbrister han som om vi var tio år gamla, "Ready to here the song?"

Mannen som vi nu känt i nästan ett halvår och som äntligen tycks ha blivit varm i kläderna angående oss plockar åt sig några hörlurar och sträcker över dom till oss. Ljudteknikern slår sig ner i en skrivbordsstol framför det stora mixerbordet och tar även han ett par hörlurar åt sig för att sedan ta dom på sig.

"Okay." ljudteknikern drar upp två av dom väldigt många reglarna och rättar till lurarna, "Here it is." 

Det åtta takters långa introt startar och jag känner igen rytmen. Foten rycks med och börjar trampa i takt till musiken. Versen börjar och Leos mjuka stämma fyller ut hörlurarna. Jag tittar upp och lägger min hand på Leos axel. Han ler mot mig och fortsätter sedan att nicka med i låten. Den är bra och när den tar sig till den del där jag har mitt solo kan jag inte med att inte sträcka lite på ryggen inombords. 

 

Låten tar snabbt slut och ljudteknikern är den första att ta av sig hörlurarna. Han låter dom hänga runt sin nacke. Med en lätt spark i golvet skjuter han ut sig själv från mixerbordet och snurrar runt, "Well?"

"It's fantastic isn't it?" utbrister våran eminenta producent och ler brett. Vi förblir tysta. Han tittar lite oroligt upp på oss och försöker tolka våra likgiltiga miner. Leo öppnar munnen och med förväntansfull blick för både ljudteknikerna och producenten över sin uppmärksamhet till den blonde.

"It's great!" ler Leo och vi andra nickar medkännande.

 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

There you go, Kapitel 2!

Tack för kommentarerna, sprid och tipsa gärna om min nya fanfic!

 

3+ kommentarer för nästa. :)