-Londons Perspektiv-

 

Jag slår fingrarna över strängarna. Jag följer ackord rundan på pappret några gånger. Trots ackord saknar melodi är följden vacker. Jag gillar den ich blrjar nynna till.

Snart sjunger jag. Otroligt nog passar min låttext in perfekt. Med lite små schysteringar här och där, såklart.

Jag spelar genom allt ännu en gång och ler lite för mig själv. Snart tonar ljudet från gitarren ut och jag lägger den åt sidan. Med en snabb blick på klockan rycker jag åt mig en kofta innan jag ränner ut ur huset. Jag skriver en snabb lapp och låser noggrant efter mig innan jag öser ner för gatan.

 

Harrys stora, stilrena hall öppnar sig för mig och jag sparkar av mig skorna.

"That was spontanious." ler Harry när jag ger honom en snabb kram.

"I want to show you something." jag viftar med lappen jag nyss fått på posten och flyger in i Harrys lilla musikrum.

Det lackade trägolvet vilar svalt under mina fötter när jag plockar ner en akustisk gitarr från väggen. Tryggt slår jag mig ner på en basförstärkare. Mina fingrar testar några slag på gitarren och jag harklar mig. Harry står lutat mot dörrkarmen och tittar på mig.

"So?" frågar han förvirrat med ett litet leende på läpparna.

"Just listen. Especially to the lyrics. You might recognize them." jag tar ett andetag och börjar sedan spela. Hjärtat slår i mig. Antalet personer i min publig är inte större än musikern själv. Men att befinna sig i spotlighten hos ett par vackra ögon, är tillräckligt.

Introt tar slut och jag sväljer bort klumpen i halsen innan jag börjar sjunga. Men jag hinner bara sjunga två ynka ord innan allt klumpar sig igen. Jag spelar dessutom fel och det skrällande ljudet från gitarren får mig att rodna.

"It's okay." svarar Harry lugnt, "I'll listen when you're ready. Tea?" jag nickar lätt och Harry försvinner ut i köket. Stel sitter jag kvar med gitarren i min famn. För en kort stund var den där blyga tjejen instängd, nu hade hon kommit ut. Och det märktes i varenda del av min kropp. Plötsligt blev det nästinpå pinsamt att bara sitta här. Upp och ner på en förstärkare i Harrys stora villa.

"You coming? The tea is ready." plötsligt står Harry i dörröppningen med ett vänt leende och ännu en gång nickar jag försiktigt.

Jag reser mig upp och skakar av mig min handligs förlamning. Kvickt hänger jag upp gitarren på sin plats innan jag följer efter Harry in i köket.

 

Det ryker från teét och jag rör om med den lilla teskeden. Jag känner Harrys ögon vila på mig. Mina egna stirrar ner i den heta drycken. Längre och djupare kryper den blyga jag. Längre in och ut pressas den jag som så sällan visas. Hon som inte är rädd.

"How did all suddenly went so fast?" frågar Harry och jag tittar försiktigt upp på honom. I några evigheters sekunder grubblar jag på mitt svar.

"It just came." svarar jag skakigt. Något i mig håller sanningen kvar.

"Why so shy?" Harry skrattar till och genom ångorna av den rykande dryckan ser jag hur han skrattar till.

"I were really happy that you came by. Didn't you see that?" ler han och mitt behov att skjuta ner blicken i min kopp tycks plötsligt inte lika ingivande.

 

Teét dricks upp och snart spelar Harry What Makes You Beautiful på den gitarr jag innan spelat. Han lockar fram både mitt leende och skratt och långsamt puttas den lilla blyga ut.

"Ready?" frågar Harry plötsligt och jag tittar oförstånde på honom.

Han ler och biter sig i läppen.

"Ready to sing?" han pekar på min ficka där lappen med ackorden sticker ut. Jag börjar genast rodna och skakar försynt på huvudet.

"Come on." uppmanar han, "You can do it." han reser sig upp och drar pappret ur min ficka.

Han sätter sig till rätta och lägger lappen framför sig på golvet. Han trycker fingertopparna mot strängarna och börjar slå ackorden på introt.