Jag sträcker fram pappret med textraderna som fyllts på under de senaste dagarna.

"It's far away from finished and I don't got any chords yet." jag rodnar lätt när killarna granskar mina nerklottrade ord.

"I love it!" tjuter Louis och plötsligt blir stämningen i rummet med ens mycket lättare.

"I love the lyrics. And we can fix the chords and a melody, we have Nialls..." Harry stannar upp i sina ord. Han skakar lätt på huvudet och biter sig i läppen.

"We will fix it anyway." fyller Zayn på när han lägger han på Harrys axel, "It's for his own sake, isn't it?"

 

Louis spelar några improviserade toner på pianot. Istället för Niall, med sina vana fingrar och snabba ackord byten, sitter Harry och slår på gitarrens strängar. Zayn håller takten med foten och Liam vankar runt i rummet med mina textrader nynnandes på sina läppar. Alla försöker, men vi kommer ingenstans och en timme senare står vi på samma plats vi börjat på igen. En text, men ingen melodi.

Något frustrerad slår Harry lite hårdare på strängarna och Louis har gett upp sitt klinkande på pianot. Både Liam och Zayn och har hittat var sin bekväm plats på golvet och har gått från ämnet musik till mat.

"Maybe we shall leave it for today , and get ourselves something to eat?" frågar Harry som lämnat gitarren i sitt ställ och är påväg att dra upp Liam från golvet. Alla är hungriga och nickar. Men i allas steg drar sig lite motvilja, när musikrummet lämnas bakom. Ingen vill gå sin väg, utan några framsteg.

 

 Jag sätter tillbaka gitarren och springer ner för trapporna för att äta middag. Pappret med alla ackord ligger kvar på sängen. Det är bara lite som fattas nu.

"Why don't you go and take a walk after dinner Niall?" jag stoppar in en gaffel full med mat i munnen och tittar upp på mormor som sitter mitt emot och prydligt torkar sina fingar på en servett.

"Grandma, i'm a grown up now, I can take care of myself."

"That guitar need to rest and you need some fresh air." hon reser sig upp och börjar samla ihop alla tallrikar och glas. Jag reser mig upp för att hjälpa till, när hon tittar upp på mig och sedan nickar ut mot hallen.

"I can take care of this. You can go out and play little kid." hon ler varmt och jag skrattar till. Hon fick mig att ge mig och i farten påväg ut rycker jag åt mig en tjocktröja.

 

Det har börjat skymma och tjocktröjan kommer väl till pass i den svala luften. Jag vandrar runt på gatorna jag för så många år sen växte upp på.

 

Det var femton år sedan och nu, alltför lång tid senare får tankarna mig att skämmas. Jag var precis som vilken femårig liten pojke som helst, faschinerad av det stora och ointresserad av det lilla. Men jag ångrar mig ändå för det jag gjorde, femton år för sent. Jag mår dåligt av att veta att jag aldrig ens plockade upp munspelet ur sin ask. Det hamnade på mitt rum och med åren kom det bara djupare och djupare ner i lådorna med saker man aldrig använder. Det är säkert borta nu, slängt och helt oanvänt efter flytten. Eller kanske...

Jag vänder om och med dubbelt så snabba steg tar jag mig tillbaka. Jag känner hur mobilen börjar vibrera i fickan, men jag har inte tid att plocka upp den och så vem det är.

 

 Louis skjuter telefonen ifrån sig, suckar och skakar lätt på huvudet.

"Do you think he's mad?" frågar Harry som stöttar upp sig själv med armbågarna i bordet.

"Ofcourse he is." svarar Lou som börjat pilla runt på resterna av maten med sin gaffel.

"Let's give him a day. Call him again tomorrow." säger Liam vuxet. Han drar sina fingrar genom håret innan han reser sig upp och tittar på klockan.

"I acctually think I am going to bed." han drar åt sig sitt tomma glas och fyller det med vatten.

"I'll drive you home London." Harry hasar sig upp ur sin stol och vinkar trött upp mig ur min.

 

Harrys bil saktar in och parkerar vid vägkanten.

"Good night. See you tomorrow?" frågar han och jag nickar. Han trummar med fingrarna på ratten och tittar tomt in i den.

"It will be fixed with Niall, I promise." säger övertygande.

"Yeah. I know." svarar Harry kort och rycker på axlarna, "But how are you?"

"Just fine." nickar jag samtidigt som jag knäpper av mig bältet och öppnar dörren ut.

"Good." Harry tittar på mig när jag kliver ur den prydliga bilen och ler försiktigt.

Han vinkar mot mig genom rutan när bildörren smälts igen och jag följer bilen med blicken när den försvinner sin väg i det dunkla ljuset. Jag ler för mig själv och står en stund för att bara titta mot vägen bilen nyss kört på.Men kvällsvindarna drar mig snart inåt.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Femtoooon! Hmm, vad ska nu hända tro? Det får ni grymma läsare reda på efter 7+ kommentarer. :)